Skolgång

Dokumentation från en skola i X-köping.

Vid en höstterminsstart kom en liten söt flicka till vår särskoleklass. Vi tyckte det var konstigt att hon skulle gå i särskolan men habiliteringen hade träffat henne och bedömt att hon hade behov av att gå i särskolan. Vi hade en överlämningskonferens vid höstterminens början med förskoleklassens personal där vi fick mer information om flickans svårigheter men ingen visste riktigt vad som var problemet. En av oss hade sett flickan i förskolan och där var inga problem så vi funderade mycket över förskoleklassens pedagogik.

Efter en tid förstod vi att flickan var väldigt ojämn olika dagar. Något som förbryllade oss var att en dag kunde hon färgerna men nästa blandade hon ihop dem, särskilt blått och grönt. Var hon färgblind?

Efter ett tag förstod vi att det var något med hennes ögon så hon fick remiss till ögonläkare men hon fick inga glasögon. Vid något tillfälle skjutsade vi hem henne och då sa hon var vi var längs vägen och när vi skulle svänga. Detta tyckte vi var konstigt om hon såg dåligt.

Vi hade kontakt med en rådgivare på Specialpedagogiska skolmyndigheten och en dag kallade hon samtlig personal som träffade flickan i skolan och på fritids samt föräldrarna. Vi fick då veta hennes diagnos.

Vi hade aldrig hört talas om denna diagnos men från Specialpedagogiska skolmyndigheten berättade de om vad den skulle innebära för ”vår” flickas utveckling. De berättade också att det fanns ett speciellt team på RC syn i Örebro som kunde stötta skolpersonalen. Rådgivaren sa att vi hade tystnadsplikt så vi pratade enbart inom arbetslaget och med rektor.

Det blev en mycket arbetssam period då personalen måste bearbeta sina egna känslor och samtidigt kunna bemöta flickan på ett bra sätt. Det fanns endast ca 40 människor med denna diagnos i Sverige. Varför skulle just vår elev finnas bland dem. Vad orättvist för henne och hennes familj. I efterhand tror vi att det varit bra om personalen fått träffa en handledare utifrån.

I början behövdes ingen extra personal men efter något år anställdes en pedagogiskt outbildad assistent. Nu i efterhand vet vi att det varit bättre med en pedagogiskt utbildad personal eftersom man måste ta till vara alla inlärningssituationer och då är det bra med en pedagogisk grundut-bildning. Det går inte att planera alltid då man ska göra något utan dagsformen bestämmer och då måste man ta tillvara alla tillfällen. Är samtliga utbildade kan man också bytas av och ansvara för olika delar av skoldagen.

Av SV-teamet på RC syn i Örebro fick vi utbildning på ett dataprogram som är speciellt framarbetat för människor med denna diagnos. Programmet gick ut på att ”spara” så många upplevelser som möjligt för att sedan kunna plocka fram då sjukdomen gör att flickan blir mer inaktiv.

Vi bildade en nätverksgrupp med föräldrar, personal, habilitering och SV-teamet från Örebro. Denna nätverksgrupp träffades en gång per termin för att stämma av läget samt vad de olika resurserna arbetade med just nu och hur vi skulle komplettera varandra tills nästa möte. I denna nätverksgrupp hade vi också ett Internetbaserat Nätverk med tillhörande forum där vi kunde kommunicera med varandra och se vad de olika medlemmarna i nätverket skrev.

Genom samma Distansutbildningsplattform på Internet erbjöds också en distansutbildning som både personal och föräldrar erbjöds att delta i.

Där fick de efterhand mer kunskap men också utbyte med annan personal som arbetade mot elever med samma diagnos.

Personal från vår skola var på grundutbildning på Resurscenter syn i Örebro.

Eleven, föräldrarna och personal från skolan erbjöds också att komma på sk. träningsbesök till Resurscenter syn Örebro, vilket utnyttjades vid några tillfällen.

På skolan måste vi tänka på att inte förändra för mycket eftersom flickan var trygg i det hon kände till innan sjukdomen märktes så mycket. Vi måste tänka långsiktligt då det gällde lokal och det var inte alltid allt blev det bästa för flickan eftersom det fanns flera elever i klassen att ta hänsyn till. Vi var dock nöjda med det mesta och fick förståelse även från personalansvarig vid tillsättning av tjänster.

Efterhand som flickan blev äldre och fick större problem var träningsskolan nästa steg. Vi informerade specialpedagogen där tidigt och hade ett visst samarbete med lång inskolning tillsammans med personal från vår skola.

Fast flickan nu lämnat vår skola och går på en annan skola sedan några år, dyker hon ofta upp i våra tankar och vi pratar om henne då vi träffas.

Att fått arbeta med en elev med denna diagnos har utvecklat samtliga pedagoger, både personligen och pedagogiskt, och gett oss en viktig erfarenhet.

Personal på särskolan år 1-6

Att få en elev med funktionsnedsättning i klassen innebär en förändring av undervisningssituationen för Dig som pedagog!

Förutom att Du måste lära känna personen bakom, måste Du också få kunskap om funktionsnedsättningen och de konsekvenser detta kommer att medföra för undervisningen av just denna person. Situationen i klassen förändras på flera sätt. I denna förändringsprocess finns många positiva aspekter som är viktiga att lyfta fram.

  • När det rör en elev med S-V sjukdom, så kommer denna att behöva stöd i form av specialpedagog, specialpedagog och/eller assistent och det kommer att behövas extra tid för samarbete och planering, mellan dessa olika kompetenser och ansvarsområden.
  • Speciella tekniska hjälpmedel kommer in i klassrummet och skall helst behärskas av Dig och arbetslaget runt eleven.
  • Kontakten med elevens föräldrar kommer att behöva bli tätare än vanligt.
  • I arbetet ingår även kontakt med det nätverk som kommer att finnas runt din elev och dennes familj.

Det är alltså många människor Du skall ha samarbete med omkring denna person. Helst bör den basresurs av stödpersoner som etableras på hemorten (i kommun och landsting) kring barn och familj träffas med jämna mellanrum för att prata elevens nuvarande situation, den vidare planläggningen osv. Detta låter sig inte göras på snabba möten under rasterna eller tillfälliga sammankomster efter skoldagens slut utan bör inräknas i arbetsuppgifterna och i den handlingsplan som skall upprättas omkring personen.
Det finns idag genom Specialpedagogiska Skolmyndighetens distansutbildningsplattform möjlighet att använda tekniken kring distansutbildning som ett verktyg för detta arbete.

Till att börja med kan alla dessa personer och allt extra arbete verka överväldigande och av-skräckande för några, medan andra uppfattar det som en annorlunda och spännande utmaning. De flesta pedagoger kommer emellertid efter en tid, kanske till sin förvåning, få klart för sig hur mycket eleven har påverkat både dem själva och hela klassen i positiv riktning med avseende på inställning, kunskaper och erfarenheter för livet.

Det är nödvändigt att göra sin egen uppfattning klar för sig, när man arbetar med ett barn som efter hand kommer att möta allt större svårigheter inom alla områden. Ett barns upplevelse av sig själv bestäms av hur omgivningen reagerar på det. En uppgiven hållning eller beklaganden – fastän outtalade – över de förluster som barnet/ungdomen blir mycket negativt för både vuxna och barn.
Vi vet att ett barn med SV medicinskt kan beskrivas mycket grundligt. Det är dock inte på vare sig läkarens eller psykologens bedömningar vi bygger vårt pedagogiska tillrättaläggande av undervisningssituationen utan på elevens subjektiva upplevelse av sin funktionsnedsättning. Det är nödvändigt med en grundlig kännedom om sjukdomens karaktär och konsekvenser för att veta var i sjukdomsförloppet eleven befinner sig. Det är endast på grundval av denna kunskap man i sin planläggning och undervisning kan vara före eleven. Är man inte det, är man i själva verket efter, – allt för långt efter. Den pedagogiska planeringen måste göras på lång sikt och på grundval av följande överväganden:

1. Vilka kunskaper och färdigheter har eleven användning för?

2. Hur ger vi eleven en meningsfylld vardag med en lämplig blandning av krav och stimulans?

3. Vilka färdigheter kan eleven ha glädje av senare i livet?

Det finns ingen patentlösning för undervisningen, inget speciellt program för barn med S-V. Det handlar om god eller dålig undervisning och detta i sin tur bestäms av hur eleven och pedagogen själva upplever den. Pedagogen måste känna sina starka sidor och varje dag veta vilket mål man strävar efter för att kunna ge eleven den nödvändiga tryggheten. Samtidigt bör man vara ytterst flexibel och försöka träna upp en lyhördhet för elevens aktuella fysiska och psykiska förmåga i varje situation. Pedagogen måste även försöka öva upp en känsla för vad ”den omvända pedagogiken” innebär. Man kommer att möta den konflikt som uppstår då man arbetar med ett barn på tillbakagång, ett barn som inte reagerar på undervisningen med sådana framsteg man som pedagog brukar kunna förvänta sig. Bristen på framsteg betyder dock inte att man kan fylla dagen med meningslösa aktiviteter – tvärtom! Varje enskild aktivitet måste hela tiden värderas; är nu detta spännande, intressant, roligt, värdefullt för eleven? Kan kraven klaras av på elevens nuvarande nivå?
Ett arbete av denna karaktär kräver en känslomässig investering. Det är nödvändigt att bearbeta sina egna känslor inför ett barn som efter hand får flera olika funktionsnedsättnngar, vart och ett med sitt krav på speciella hänsyn i fråga om undervisningen. Man måste också konfronteras med sin egen osäkerhetskänsla i förhållande till den kunskap man har om elevens framtid. Endast med egen ödmjukhet och respekt är man i stånd till att stödja eleven och nå fram till förmågan att uppleva eleven, som den individ det är. Det är därför oerhört viktigt att all personal runt personen, erbjuds kontinuerlig handledning av en professionell handledare.
Uppgiften kan synas svår för en pedagog, men man får aldrig glömma den positiva sidan. Mål-sättningen är att ge eleven en så god livskvalitet som möjligt. Kom ihåg att det är de små vardagsdetaljerna som ger livet dess färg. En stund av glädje varje dag bildar tillsammans ett pärlband av lyckliga stunder.

Vidare upplysningar och utbildningar för personal och föräldrar kan fås genom

Specialpedagogiska skolmyndigheten
Resurscenter syn Örebro
S-V teamet

Mia Rundgren
mia.rundgren@spsm.se

Stig-Åke Larsson
stig-ake.larsson@spsm.se