Att få en elev med funktionsnedsättning i klassen innebär en förändring av undervisningssituationen för Dig som pedagog!

Förutom att Du måste lära känna personen bakom, måste Du också få kunskap om funktionsnedsättningen och de konsekvenser detta kommer att medföra för undervisningen av just denna person. Situationen i klassen förändras på flera sätt. I denna förändringsprocess finns många positiva aspekter som är viktiga att lyfta fram.

  • När det rör en elev med S-V sjukdom, så kommer denna att behöva stöd i form av specialpedagog, specialpedagog och/eller assistent och det kommer att behövas extra tid för samarbete och planering, mellan dessa olika kompetenser och ansvarsområden.
  • Speciella tekniska hjälpmedel kommer in i klassrummet och skall helst behärskas av Dig och arbetslaget runt eleven.
  • Kontakten med elevens föräldrar kommer att behöva bli tätare än vanligt.
  • I arbetet ingår även kontakt med det nätverk som kommer att finnas runt din elev och dennes familj.

Det är alltså många människor Du skall ha samarbete med omkring denna person. Helst bör den basresurs av stödpersoner som etableras på hemorten (i kommun och landsting) kring barn och familj träffas med jämna mellanrum för att prata elevens nuvarande situation, den vidare planläggningen osv. Detta låter sig inte göras på snabba möten under rasterna eller tillfälliga sammankomster efter skoldagens slut utan bör inräknas i arbetsuppgifterna och i den handlingsplan som skall upprättas omkring personen.
Det finns idag genom Specialpedagogiska Skolmyndighetens distansutbildningsplattform möjlighet att använda tekniken kring distansutbildning som ett verktyg för detta arbete.

Till att börja med kan alla dessa personer och allt extra arbete verka överväldigande och av-skräckande för några, medan andra uppfattar det som en annorlunda och spännande utmaning. De flesta pedagoger kommer emellertid efter en tid, kanske till sin förvåning, få klart för sig hur mycket eleven har påverkat både dem själva och hela klassen i positiv riktning med avseende på inställning, kunskaper och erfarenheter för livet.

Det är nödvändigt att göra sin egen uppfattning klar för sig, när man arbetar med ett barn som efter hand kommer att möta allt större svårigheter inom alla områden. Ett barns upplevelse av sig själv bestäms av hur omgivningen reagerar på det. En uppgiven hållning eller beklaganden – fastän outtalade – över de förluster som barnet/ungdomen blir mycket negativt för både vuxna och barn.
Vi vet att ett barn med SV medicinskt kan beskrivas mycket grundligt. Det är dock inte på vare sig läkarens eller psykologens bedömningar vi bygger vårt pedagogiska tillrättaläggande av undervisningssituationen utan på elevens subjektiva upplevelse av sin funktionsnedsättning. Det är nödvändigt med en grundlig kännedom om sjukdomens karaktär och konsekvenser för att veta var i sjukdomsförloppet eleven befinner sig. Det är endast på grundval av denna kunskap man i sin planläggning och undervisning kan vara före eleven. Är man inte det, är man i själva verket efter, – allt för långt efter. Den pedagogiska planeringen måste göras på lång sikt och på grundval av följande överväganden:

1. Vilka kunskaper och färdigheter har eleven användning för?

2. Hur ger vi eleven en meningsfylld vardag med en lämplig blandning av krav och stimulans?

3. Vilka färdigheter kan eleven ha glädje av senare i livet?

Det finns ingen patentlösning för undervisningen, inget speciellt program för barn med S-V. Det handlar om god eller dålig undervisning och detta i sin tur bestäms av hur eleven och pedagogen själva upplever den. Pedagogen måste känna sina starka sidor och varje dag veta vilket mål man strävar efter för att kunna ge eleven den nödvändiga tryggheten. Samtidigt bör man vara ytterst flexibel och försöka träna upp en lyhördhet för elevens aktuella fysiska och psykiska förmåga i varje situation. Pedagogen måste även försöka öva upp en känsla för vad ”den omvända pedagogiken” innebär. Man kommer att möta den konflikt som uppstår då man arbetar med ett barn på tillbakagång, ett barn som inte reagerar på undervisningen med sådana framsteg man som pedagog brukar kunna förvänta sig. Bristen på framsteg betyder dock inte att man kan fylla dagen med meningslösa aktiviteter – tvärtom! Varje enskild aktivitet måste hela tiden värderas; är nu detta spännande, intressant, roligt, värdefullt för eleven? Kan kraven klaras av på elevens nuvarande nivå?
Ett arbete av denna karaktär kräver en känslomässig investering. Det är nödvändigt att bearbeta sina egna känslor inför ett barn som efter hand får flera olika funktionsnedsättnngar, vart och ett med sitt krav på speciella hänsyn i fråga om undervisningen. Man måste också konfronteras med sin egen osäkerhetskänsla i förhållande till den kunskap man har om elevens framtid. Endast med egen ödmjukhet och respekt är man i stånd till att stödja eleven och nå fram till förmågan att uppleva eleven, som den individ det är. Det är därför oerhört viktigt att all personal runt personen, erbjuds kontinuerlig handledning av en professionell handledare.
Uppgiften kan synas svår för en pedagog, men man får aldrig glömma den positiva sidan. Mål-sättningen är att ge eleven en så god livskvalitet som möjligt. Kom ihåg att det är de små vardagsdetaljerna som ger livet dess färg. En stund av glädje varje dag bildar tillsammans ett pärlband av lyckliga stunder.

Vidare upplysningar och utbildningar för personal och föräldrar kan fås genom

Specialpedagogiska skolmyndigheten
Resurscenter syn Örebro
S-V teamet

Mia Rundgren
mia.rundgren@spsm.se

Stig-Åke Larsson
stig-ake.larsson@spsm.se

No comments yet

Add comment

You must be logged in to post a comment.